Idag ringde en av mina bästa kompisar och berättade det man inte vill höra och ger dubbla känslor, Hon är med barn....
I somras när jag var till henne (vi bor ca 100 mil ifrån varandra) berättade jag om vårt problem och hur vi skickade in ansökan om utredning hade de nyss börjat försöka... Vi har nog också svårt att få barn sa hon... Nu sitter hon där på hemligheten, att de tagit dem 6 månader för att bli gravida...
6 månader.... Det är så länge som jag varit inskriven i programmet. Det är 3 månader av försök med hjälp och 2 år av barnlöshet...
Jag blir så ledsen på dem som säger att "vi blir inte med barn" när de försökt i 2 månader.... De har inte alls förståelse att det finns de som försökt i 2, 4 eller 6 år....
Nu är jag så less på andras barnsnack att jag kan spy... Grät över detta för första gången på flera månader, ni vet sån där ångestfyllt över att jag känner mig så maktlös, ensam och bitter på en och samma gång. För mig är det bara att vänta... Vänta på prover, vänta på ägglossning, vänta på rätt "dag" för att ta mina piller, vänta på att ha sex däremellan....
När är det min tur att berätta? När ska jag få hitta mitt plus på stickan?
Nu hoppas jag i alla fall få fler besked på ett tag för nu är ALLA mina kompisar med barn eller har fått barn. Nästa omgång är alla barndop och namngivelsefester...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar