måndag 26 december 2016

Sista inlägget

Den 18 juli tittade vår skatt ut! Efter år av längtan och månader av väntan är vi inte längre barnlösa. Vi är så tacksamma över att bo i Sverige och att staten hjälper oss barnlös, även om det finns mer att arbeta med. Min graviditet var en dröm och nu är mitt liv komplett med vår dotter. Allt slit, gråt, förtvivlan och väntan har varit värd varenda sekund!

Jag hoppas att med denna lilla blogg hjälpa andra som gör samma resa som jag. Fortsätt kämpa!

söndag 3 januari 2016

Nytt år och nya utmaningar

Till veckan går vi i v13 och ska på inskrivningsamtal hos barnmorskan. Magen har svullat upp men nu kan man i alla gall känna och börja se bebismagen!

Nästa steg blir RUL i februari och längtar dit så grymt mycket att få se lilla pyret igen. 

Just nu är jag glad att mitt illamående har gått över och tröttheten inte är lika påtaglig.


söndag 6 december 2015

Väntar och väntar...

Ultraljudet såg bra ut, vi är nu beräknade 17 juli nästa år. 

Nu väntat vi på att få passera v12 så vi förhoppningvis kan andas ut och njuta av ett nytt liv... 

fredag 27 november 2015

Leva i vakuum

Plussade på -4 och nu väntar vi på ultraljud som sker nästa onsdag. Idag går vi in i vecka 7+0 och jag har oro i hela kroppen.

Har även haft mindre blödningar vilket oroat mig och tar nu test varje dag för att se om hcg-nivån sjunker. Annars har jag stor aptit, trötthet och illamående som jag inte hade dessa veckor förra gången så det bådar gott! 

Nu väntar vi bara på positiva besked! Håll tummar och tår! 

söndag 1 november 2015

Sommaren kom och gick...

Och plötsligt kom vi in i November....

Blödningen avtog ca 2.5 vecka efter missfallet. Två veckor efter det kom en spontan mensblödning. Ringde kliniken... De berättade att detta var vanligt och vi skulle avvakta för att sätta igång med behandlingen igen som skulle vara i september. Jag har mått ändå ganska bra psykiskt trots det som hände i somras. Humöret går upp å ner med reder mig mer dag för dag.

I slutet av augusti fick jag en spontan blödning igen efter visat positivt på ÄL. Inget hände. Mens 0 BIM .. Samma sak i september. ÄL men inget positivt på grav- stickan, mens +1 BIM. Efter varje misslyckat försök ringde jag kliniken som ville vänta med behandlingen eftersom jag hade fått igång egen blödning och trolig ÄL...

Men så i oktober fick jag nog ringde igen, och tur var väl det, rätt människa var i luren och vi satte igång med en kur igen. Återigen tider till kliniken. Efter kuren på letrozol fick vi ta en Ovitrellespruta precis som förra gången.

Nu är jag på dag -6 och håller tummar och tår. Vi kommer testa på tisdag för jag ska resa bort onsdag-söndag nästa vecka. Eller så väntar vi tills jag kommer hem. Har inte riktigt bestämt än. Denna gång har jag i alla fall köpt testa-tidigt test för att kunna se ev postiva besked liiite i förväg,  Känner att jag fått den klassisk testmanin. Testat ÄL-stickor för typ 300kr denna månad och tjuvtestat grav-test idag (såklart neg) ... Vill helst testa hela tiden!


Återkommer när svar getts.. Håller tummar och tår.

måndag 6 juli 2015

Smärtan fortsätter

Jag vet inte om jag är nojig eller om jag fått mer smärta?! Imorgon kommer jag ringa barnmorskan men med min vanliga tur är väl inte allt ute och jag får in och skrapa resten. 

Så less på skiten nu! Det jobbigaste blir ju att inte få bada i havet och gå med binda i 35 graders värme (ja det har stört mig dessa varma dagar) när vi åker utomlands på lördag.... Min vanliga otur...

onsdag 1 juli 2015

Missed abortion

...Så kallas det missfall jag har. Kroppen fortsätter att bli gravid. Därför hade jag gravidmage, muntorrhet och trötthet veckor efter embryot dött. Nu har visserligen magen (livmodern) krymp efter beskedet i fredags men efter ett extra ultraljud idag ska vi nu hjälpa naturen på traven. Jag har fått en hög med piller och anvisningar. 

Jag som inte brukar ha så mkt menssmärta bävar för denna smärta och hoppas att de piller jag fått hjälper. Är ju så smärtkänslig. Vid ägglossningen i april vred jag mig av smärta och trodde något var fel...

Allt börjar sjunka in och den värsta smärtan har lagt sig men jag kommer nog ändå sörja ett tag framöver. Jag vill ju sååå gärna ha mitt barn! Konstigt nog känner jag mig ändå privilegad att jag äntligen, efter barnlängtan i 5år, fått känna hur det är att vara gravid om än bara för en kort period. Många får inte möjligheten eller chansen till detta...

Nu hoppas jag på en kort smärta med snabb läkning så vi får börja om från början igen!